En hel vecka har jag spenderat på sjukhus och i natt fick jag min första ordentliga sömn. Trotts att vi har Alvira som vaknade 2 gånger i natt bara. Hon är så lugn och så fin. Hon sover konstant hela tiden. Så i natt skulle hon bara ha mat, så somnade hon om igen. Jag är ju van till och sova 4-5 timmar om natten egentligen. Så för mig är detta inga problem. Utan tvärtom i morse vaknade jag och var trött över att jag sovit mer en 4-5 timmar haha. För jag har hört att man ska passa på och sova så fort bebisen sover. Men det fungerar inte för mig. Jag kan inte vända upp och ner på dygnen. Utan vill att hon ska lära sig anpassa oss senare.

Dagen har oavsett gått i ett. Startade dagen med en dusch. Där efter fick jag äntligen fixat mig. Det gav mig verkligen jätte mycket energi. Så satte jag igång med och tvätta kläder, städa lite, ordna och styra här hemma. Där efter tog vi oss för första vagn tur med Alvira. Det kändes verkligen jätte härligt och fint. . . I morgon blir hon 1 hel vecka gammal. Tiden kommer och gå så fort. Det känner jag redan på mig. I morgon ska vi tillbaka på sjukhuset för och ta några blod prover och där efter tar jag mig en tur ner på Kouture. Ni har väll inte missat Midori ? Om ni har det så lovar jag och visa er klänningarna i från Midori. För nu är min mage borta. Vilket innebär att jag också kan gå i normala kläder nu 🙂

Vill starta med och tacka alla nära och kära, alla fina kommentarer på FB, och alla fina ord i från er läsare. TACK ni är underbara * KÄRLEK *

. . . i dag blev vi äntligen utskrivna i från sjukhuset. Jag vet inte vart jag ska starta eller vad jag ska skriva. Jag hittar inga ord till och beskriva min lycka i livet just nu. Om jag ska starta med förlossningen eller tiden efter eller ja. . . vart ska jag börja ?

Mitt vatten gick ju på en fredag. Men på söndagen var vi tvungna och sätta igång självaste förlossningen då värkarna inte sattes igång. Klockan 10 på söndags morgon startades processen, och avslutades kl 06.30 måndagen den 23 juli då Alvira såg världen för första gången med sina stora ögon. Jag kan inte beskriva förlossningen i ord. Jag låg i smärtor som fick hela min kropp och skaka i timmar. Smärtor som fick mig och kasta upp. Tårar som rann. Men oavsett vad fick jag inte ge upp.  Vi kämpade in i det sista. Det hela var ganska så tufft. För i det ögonblicket jag fick min lilla docka på mitt bröst brast jag i tårar. En lättnad, en lycka, massa kärlek och ja den stunden går inte ens och beskriva. För jag har aldrig upplevt så mycket smärta som skulle ge mig mitt livs lycka. . . Det går bara inte och beskriva.

Efter många månaders väntan, förberedelser och funderingar så är vår lilla docka Alvira äntligen här. I samma stund hon lades på mitt bröst var hon min. Jag kände det. Fanns ingen tvivel eller konstig känsla runt det. Hon är min dotter och jag hennes mamma. Den tanken har jag funderat på länge. Nu känner jag den känslan. Den går inte ens och beskriva. Tårarna rinner fortfarande av lycka när jag ser henne. . .

Min motivation till livet har total förändrats. Jag vill jobba hårdare en någonsin. Göra allt jag kan för och ge henne en trygg och fin framtid. Jag vet inte vart jag ska starta eller vad jag ska säga. Hon har förändrat mitt liv. Nu känner jag att det finns en äkta mening med livet. . . . Skulle kunna sitta här och skriva en massa. Har så otroligt mycket i mig just nu som jag bara vill uttrycka. Men den här känslan måste ni uppleva själva. Den är underbar, fantastisk och jag njuter den för fullt.

Åter igen tack för allt. Nu är väntan och smärtorna över. Nu väntas det bara en fin tid framöver med vår dotter. Nu känner jag mig komplett.

/// S

Hej på er sötisar 🙂

Jag hoppas att ni har det bra. Jag vet att ni väntat på uppdatering på bloggen gällande Alvira. . . Hon kom till världen måndagen den 23.07 kl 06.30 på morgonen. Hon vägde 3033 gram och var 48 cm lång. Hon kom nästan 2 veckor för tidigt. Men det är vi bara glada för. Hon har fyllt vår vardag med så mycket glädje och kärlek på så få dagar. Hon är det vackraste som finns och jag kan inte beskriva min lycka i ord. Vi är super stolta föräldrar och lyckligt lottade som fått en så stor och fin gåva.

Förlossningen var super tuff och jobbig. Vi höll på i nästan 4 dagar och jag har varit utsliten dem här dagarna. Men nu väntas det bara en fin tid framöver med lilla dockan Alvira.

Hej på er 🙂

Ligger fortfarande under förlossning och kämpar för fullt. I fredags gick mitt vatten, så vi körde direkt till sjukhuset. Dem undersökte oss och allt var bra bortsett från att värkarna inte satts igång som dem skulle. Därför fick vi bara gå i väntan på att värkarna skulle bli starkare och ännu regelbundna. På lördags kvällen hade värkarna blivit lite starkare men inte tillräckligt fortfarande. När vattnet gått och värkarna inte satts igång under 24 timmar så måste man sätta igång födseln. Först skulle den sättas igång på lördags kvällen, men vi väntade till söndags morgon så att jag kunde sova och vara utvilad. På söndags morgon kl 10.00 sattes förlossningen igång med hormon tabletter. Det finns flera olika alternativ på igång sättning, men denna processen passade mig bäst. Man får 1 tablett varje 6 timme. Och så kan det hålla på i 3-4 dagar. Eftersom att mitt vatten redan gått så räknade man med att jag kunde hålla på i så i 2 dagar ca. Men redan efter den 2 tabletten var processen igång . . . HELVETE vad det gjorde ont. Många säger att dem 4-5 första cm är helt för JÄVLIG och att den tiden går fruktansvärt sakta. I mitt fall tålde jag smärtan och tiden gick jätte fort. Men efter 5 cm tålde jag bara smärtan i 2 timmar. Nu har jag fått smärtstillande och det hjälpte verkligen. Jag känner värkarna fortfarande bortsett från att dem inte känns lika starka. . . Nu är det inte länge till och barnmorskan tippar på att hon kommer om ca 1-2 timmar. Vi bägge är slitna och utmattade på var sitt sätt. Alvira har det bra och nu vill jag bara se henne och hålla om henne.

Ny färgat hår, ny fönat , sol bränna, sol puder, läppglans, parfym , pedikyr , klänning, ett stort leende . . .

. . . födseln har startat. Nu är jag nervös, rädd och över lycklig. 9 månaders väntan är snart över. Alvira ligger förhoppningsvis snart i min famn.

// Kärlek

Jag blir verkligen jätte glad över ALLA fina komplimanger jag får utav er läsare, på FB och utav nära och kära om dagen. Ni ska veta att det betyder så fruktansvärt mycket för mig och få höra om att jag strålar. För det hjälper mig så mycket mentalt. Ni är underbara * KÄRLEK *

Sedan jag blev gravid bestämde jag mig för och göra allt jag bara kunde för och göra min vardag så normal som möjlig. Det har inte varit lätt. När man kastar upp i 6 månader och har smärtor med noll energi kan man lätt ge upp. Jag har läst så mycket om graviditets depression, att det var något jag ABSOLUT inte skulle få. Många kvinnor jäser, får dålig hud, har hormon svängningar och ja listan fortsätter. Jag är en utav dem ska ni veta MEN jag ville absolut inte vara en utav dem. För jag menar att allt ligger mentalt och man väljer och styra den så kallade ” depressionen ” själv.  Så jag har gjort allt jag maktat för och inte låta det synas. Ja självklart så ska man lyssna på kroppen och ta det med ro, men livet ska inte gå under bara för att man är gravid. Missförstå mig rätt här.

Alla har sin egen vardag och sina egna rutiner på saker och ting. Jag har haft ett stort fokus på och försöka leva så normalt som möjligt. Trotts inre smärtor och plågor har jag stått upp varje morgon och klätt upp mig för ett exempel. Varför ?? Jo för att när jag då fixat till mig har jag lurat bort det negativa. Dvs att jag då plötsligt ” mått bättre ”.

– När jag satt på mig klänningar, sandaler och smycken tänker jag inte på att kroppen förändrats, utan att jag fortfarande ser fin ut

– När jag fixar håret, tänker jag inte på all hår avfall eller hur utmattat och livlöst det blivit. Utan tänker på att det fortfarande håller

– När jag fixat naglarna så känns fingrarna fortfarande fina även om dem svullnat upp

– När jag målar tånaglarna tänker jag på hur fräscha sommar fötter jag får, och glömmer bort att dem svullnat upp och så glömmer jag smärtorna i benen

– När jag sminkar bort mina mörka ringar runt ögonen, tänker jag inte på att jag sovit dåligt, utan på hur fräsch jag ser ut

– När jag druckit alkoholfri rose, har jag druckit det i champagne glas för och inte tänka på alkoholen . . . HAHA ja ni förstår va ?? 🙂

. . . detta är bara saker jag gjort för och underlätta graviditeten mentalt för mig. Oavsett om det tagit tid, energi och kanske varit onödigt i mångas syn. Så har det hjälpt mig så otroligt mycket. Jag har tänkt positivt och inte på alla negativa förändringar. Jag har slitit så otroligt mycket med bäckenbens lösning bla. Men det skulle inte vinna över mig, utan tvärtom. Då reser jag på mig och går i baby steg och tar den tiden det tar för mig.  Tänkt positivt. Tänkt att detta är en del utav graviditeten.

Min poäng i det hela är egentligen bara den att det blir som man gör det till. Självklart ska man lyssna på kroppen och sin hälsa, men man ska aldrig glömma och vårda själen och det mentala heller. Därför blir jag så glad och extra tacksam över alla komplimanger jag får. Jag tänker positivt och gör mitt bästa. Det har hjälpt mig så otroligt mycket genom graviditeten. Men också vårt förhållande. För även om min man inte är gravid så påverkar graviditeten honom minst lika mycket. Jag menar att den påverkan ligger ganska så mycket i min hand. Och jag vill inte att det ska bli en börda för honom. Utan en tid vi ska njuta tillsammans. Då han aldrig kommer och kunna förstå till 100 % på vad jag egentligen går igenom. Det har varit mycket enklare då jag visat en positiv inställning, för då ser han hur jag verkligen försöker. Och då vill han ju automatiskt göra allt han också kan för och bidra och hjälpa till. . . Men om jag varit negativ och tillbaka dragen hade vi ju bara bråkat oss igenom hela graviditeten. . . Nu står vi varandra närmare en någonsin och jag vet att det bara kommer och bli starkare. Vårt förhållande har aldrig varit och mått bättre en det de gjort och gör nu under den här graviditeten.

Jag vet att alla är olika och unika på sitt sätt. Alla har sina egna rutiner och sin egen vardag. Men jag tycker att det är så viktigt att man inte glömmer bort den under en period som denna. Utan gör vad man maktar och kan för och underlätta tiden. Tänk positivt oavsett smärta. Gör det du kan för din egen skull. Tro mig det hjälper faktiskt 🙂

Alla bilderna är tagna under graviditeten. Från 7 månaden , till nu i 9 onde 🙂