Månad: oktober 2013

Normal vardag ?

ÄNTLIGEN sitter jag ner för första gången på hela dagen. Stod upp kl 06.00 och dagen har bara gått i ett. Väl hemma , efter att ha hämtat Alvira på dagis , hittar jag inte mina hemma nycklar. Min man är bortrest på jobb så det slutar med att jag återigen stressar ner till butiken för och kunna komma hem sen. Väl hemma går det bara i ett. Middag , Alvira ska duscha och leka. Så lägga henne , där efter står listan klar med massa tråkiga hushålls arbeten. Tvätta kläder , vika kläder , byta säng kläder , ordna Alviras kläder . . . kläder kläder kläder !! Puhhh när ska jag få en normal vardag frågar tankarna mig. Ja när ? Vad är en normal vardag ?

En normal vardag i dag för mig innebär stress och logistik med en positiv inställning. Le och smile genom dagen så löser sig ALLT ! Så tänker jag. Men varför i frågar sätter jag mig om när en normal vardag ska komma ? Vad är en normal vardag för mig ? . . . Jo när jag väl får tankarna till och drömma mig bort till en normal vardag , så börjar det hela som följande ;

Jag står upp på morgonen glad och klar för en ny dag. Jag snoozar inte , utan vaknar med energi. Så gör jag frukost och har en fin familje stund på morgonen innan vi lämnar barnen på dagis / skola. Så tar jag och tränar en timme. Därefter tar jag mig en lunch med min man så att vi kan få lite kvalitets tid och prata om ” oss ” . . . Så hem och arbeta lite i mitt ” hemma kontor ” Där efter hämta barnen på dagis / skola. Laga middag , äta middag , så göra läxor i 1 timme ( om dem går på skolan ) så lite kvalitets tid med dem innan vi läser godnatt saga och lägger dem. Så lite kvalitets tid med man eller vänner.

. . . ha ha ha ha den var bra , tänker ni nu va ? Jo jag ler ju lite själv da. Men det är fakta. Det där livet drömmer jag om. Det där är min ” normala vardag ” . Så vad ska jag göra för och få den vardagen ? Jag kan ju inte bara sitta hemma och tänka på den. Då kommer den i alla fall inte ! Jag kan inte klaga över att den inte kommer , eller ska jag bara låta framtiden få avgöra det själv ? Har ni ställt er frågan själva någon gång ? En normal vardag ? Vad är en normal vardag för er ? Är ni förnöjda ? Eller skulle ni kunna tänka er något annat ?

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte är förnöjd. Hade jag varit förnöjd hade jag aldrig klagat . Inget är perfekt nej , men jag säger det väldigt ofta eller ställer frågan till min man väldig ofta. Och han till mig ” när ska vi få en normal vardag ” Jag är lycklig och jag smiler i från hjärtat dagligen. Men jag är inte förnöjd. Vi alla har våra saker. Vissa är förnöjda med ett litet hus ute på landet , tillsammans med sin lilla familj och hund. Andra vill leva singel livet i stor staden. Så har vi mig , som vill ha bägge delarna. Leva livet i storstaden tillsammans med familjen och hunden. Med den tanken står jag upp varje morgon. Jag är den enda som kan göra en förändring. Den kommer inte serverad plötsligt bara sådär. Oavsett vilka mål man har i livet , så kommer man inte dit utan och ha jobbat för det på vägen.

Av och till , eller rätt så ofta blir jag bara så fly förbannad på alla människor som bara klagar på allt och alla. Jag är inte något bättre. Vet att jag klagar . Men jag försöker i alla fall. Jag försöker göra en förändring. Jag försöker konstant hitta lösningar. Men tillbaka till dem som klagar utan och försöka förändra på något , hur kan ni klaga på andra när ni har er själva och skylla på. Förstå mig rätt. Önskar du och träna , hitta inte tid till det utan skapa den tiden själv. Vill du ut och resa , se världen och bara vara borta några år men har inte råd , så ut och jobba 24/7 och tjäna dem pengarna. Önskar du och bli polis , läkare , advokat eller vad som helst , ja ta dig till skol bänken och klaga inte på att det är jobbigt och tidigt osv osv osv. Livet är hårt. Det är fakta. Det är så många andra som lyckats där ute med kanske det just du önskar. Så varför skulle inte du kunna lyckas ?

Vi ska vara så otroligt tacksama som har möjligheten till och bestäma vår egen framtid. Vi alla har ett bagage och gärna andra situationer i livet som hindrar och stoppar en just där och då. Men se inte på det som ett hinder. Se hellre på det som en utmaning. Som ett redskap som kan göra dig starkare. Stäng aldrig dörrarna för personlig utveckling. Jag blev gravid mitt i en period och tid i mitt liv som skulle avgöra framtiden till just den ” normala vardagen ” Jag tackade inte nej till något utav det. Sa inte heller ” vi får se vad framtiden visar ” . Utan tänkte bara ” nu eller aldrig , detta SKA jag bara klara ” ! Jag försöker konstant hitta lösningar och logistik på fritid och arbetes tid. Samtidigt skilja på det. Vart kan jag vara när. Vad passar i dag ? Vilka utmaningar har jag i dag ? Hur kan jag lösa dem ? Så går jag hela tiden runt och tänker. För jag vet att en dag , en dag kommer jag och få min normala vardag. Den vardagen jag så hårt jobbar för. Den vardagen jag har som mål. Den kan bara jag skapa då bara jag har den bilden i mitt huvud. Den kommer inte av sig själv hur mycket jag en hade önskat det. . . . Livet är tufft va haha.

Nu måste jag återgå till mina tråkiga hushålls arbeten. Tvätt maskinen är klar för och fyllas med ännu en ny tvätt. God kväll vidare.

 

/ Sonena

Date på @ Sawan

20131024-005607.jpg

Efter en lång arbetes dag kom Cesar och mötte upp mig på Kouture. Han hade planerat en fin date kväll för oss på Sawan. Vi har aldrig varit där förr. Men så god mat. Det blir absolut mer middagar där i framtiden 🙂 i dag hade jag en total outfit i från Kouture som ni hittar online http://www.kouture.no

20131024-010329.jpg
Tempura scampi och grön curry i kyckling rekommenderas starkt på Sawan 🙂

Alvira 15 månader

Om kvällarna ( strax innan läggning ) ligger jag alltid med telefonen i sängen. Jag ” ska ” ju egentligen lägga mig för och sova. Men jag har en tendens och ta en titt på saker via telefonen. Tror nog att många känner igen sig där haha. Just nu ser jag igenom mina bilder. Jag har faktiskt mer bilder på Alvira en mig. I dag eller den 23 som det nu är , blir hon hela 15 månader. Tiden har bara gått så enormt fort. Ibland blir jag rädd. Inte för att hon växer , men för att jag börjar bli äldre haha.

20131023-000531.jpg

20131023-000543.jpg
Smink , väskor och skor är ett hennes favorit saker. Mammas flicka ? YES det kan man gott säga. Nu när vi var i Stockholm hos mamma satt vi alla i köket och åt. Jag hör att Alvira är tyst , men det hon har i händerna låter. Väl ute i gången ser jag hur hon inte bara leker med mitt smink , men även förstår vad det ska användas till haha. Där sitter hon och försöker och sminka sig haha.

Det är bara så läskigt hur fort barn lär sig utav oss vuxna. Dagens barn känns mer utvecklade en det vi kanske gjorde. Intressena är andra och dem växer upp för snabbt. Dem förstår mer en det vi tror. Det gör Alvira iaf. Hon överraskar mig inte längre. Hon vet hur hon startar mobilen , sätter på TVn , startar musiken , stoppar in dvd cd i Playstation etc. Är det inte lite för hightech för ett barn på 15 månader ??

20131023-001237.jpg

20131023-001255.jpg

Alvira har haft en fantastisk utveckling och vi är så otroligt glada för det. Vi har fortfarande inte varit hos läkaren med henne pga sjukdom eller annat. Hon är aktiv och lär sig nya saker hela tiden. Varje dag känna det som om hon kommer hem med nya idéer och ännu mer bus och påhitt. Och sjunger gör hon också en massa haha.

20131023-001711.jpg
Men det bästa som finns , den härligaste stunden och den största glädjen och värmen är när jag kommer hem. Jag ringer alltid på dörren även om jag har nycklar. För Alvira vet att det betyder att någon kommer. Kanske tänker och hoppas hon att det är jag varje gång ? Hon springer till dörren med en gång i alla fall. När jag öppnar dörren står hon där. När hon ser mig löper hon till mig , jag bär upp henne och i samma stund omfamnar hon mig med ren kärlek. Det finns inga ord som kan beskriva den stunden just där. . . .

Motivation om framtiden

Skärmavbild 2013-10-19 kl. 22.40.29

 

I tisdags tog jag och Natalie flyget till Trondheim. Vi var nämligen bjudna på kjøpsenter konferansen , där Natalie bla hade ett föredrag inför ca 400-500 personer. För oss var det verkligen en ära och få ens vara där bla alla stora företag innanför handeln som lyckats. Vi var ju också den enda butiken som var där. Vi hade inga förväntningar om vad detta skulle innebära. Natalie var bara så sjukt nervös inför scenen och jag hade bara en uppgift och lugna henne. Väl framme insåg vi hur stort detta egentligen var för oss. Vi har mött på så otroligt många människor , inspirerats men samtidigt utvecklats. Jag älskar verkligen folk som bidrar med en personlig utveckling och ökar motivationen till och lyckats med det man arbetar för. Och höra på föredrag har fått mig och växa något enormt. För mig var det inte bara en konferens , för mig var det även 3 dagar på skolbänken. Den här gången i något som verkligen intresserade mig.

Kouture till en start var ju bara en dröm. En dröm som jag i alla fall haft länge. Jag började arbeta i butik från när jag var 14.  Jag vill säga att jag var en duktig elev som hade bra betyg. Men under gymnasium tiden gick jag igenom en period i mitt liv som fick mig och tappa studie lusten. En kliché va ? I mitt fall vill jag inte kalla det för en kliché. Utan en viktig period i mitt liv som har en stor påverkning på mig i dag. Då jag aldrig gav upp. Istället försökte jag hitta en väg som skulle förändra mitt liv. Ett liv jag själv kunde bestämma över. Ett liv jag själv ville styra.

Jag har nämnt det förr , jag är ett skilsmässobarn. Många utav ” oss ” får lära sig tidigt och ta hand om sig själva. Man kan lätt känna sig annorlunda. Jag gjorde det i alla fall. När jag då började på gymnasium upplevde jag det som kallas ” side effects ” med andra ord var jag bara tvungen och klara mig själv. För mig blev min skola mitt arbete. Jag jobbade och jobbade. Slutade gå på skolan då jag kände att jag utvecklades mer i arbetes livet. Jag utvecklades mer. Jag blev starkare. Byggde självförtroende och självkänsla. Jag skulle inte bara bli bra på det jag gjorde. Jag skulle bli BÄST. Oavsett ställning. Jag ville klättra. Jag ville ha mer hela tiden. Vilket gjorde att jag faktiskt växte upp snabbare en många andra på min ålder. Jag var ju bara tvungen. Under mina arbetes år i butiks kedjor som Kicks , Zara , H&M , Ginatricot och Glitter suktade jag samtidigt mer och mer efter och öppna mitt eget. Jag hade idder ,och bilder i mitt huvud på hur jag hade gjort det om detta vore ” mitt företag ” . Efter lunchen med Natalie så blev den drömmen till verklighet. Den gången visste inte jag vad framtiden skulle visa. . .

Jag vill säga att det inte varit lätt. Och med det vet jag inte heller i vilka ord jag ska beskriva det. Allt i från uppstart , till graviditeten , till pausen för min del , till och offra , från tårar till skratt. Detta är bara en liten bråkdel utav vägen till dit vi är i dag. Dagligen hör jag folk säga att vi är så duktiga. Men det är inte alltid lika lätt för mig och verkligen förstå det. Jag sitter på insidan , inte utsidan. Jag ser allt det tuffa som gör att jag glömmer bort resultaten. Natalie och jag pratar ofta om hur viktigt det är och se det positiva och det vi skapat. Och när jag tänker på att vi skapat Kouture från grund , utan hjälp och helt för oss själva blir jag så stolt att jag blir tårögd. Seriöst vi gick in med 100.000 kr var , och med det har vi byggt en miljon bedrift. En MILJON BEDRIFT på 1,5 år !!!! Hörs det inte orealistiskt ut ? Det låter som en dröm. Och den drömmen lever jag i vardag.

1390701_10153393808550195_1639657524_n

 

Konferensen öppnade verkligen så många dörrar för oss. Mer en det vi anade och trodde. Nu är vi klara för framtiden. 2014 innebär fler butiker , mer ansatta , utveckling på egen kollektion  men framför allt en starkare och utvecklande framtid för Kouture

En hälsning från Trondheim

Hej på er kära läsare 🙂

Först och främst vill jag VERKLIGEN tacka för dem fina kommentarerna jag fått sedan senaste inlägget. Det värmer mer en det ni tror. För mig handlar om att ni ” intresserar ” er i det jag skriver om. Där med kan jag lova en mer öppnare och ” ärligare ” blogg. En mer personlig blogg med mer inspiration och motivation.

. . . just nu ligger jag ny duschad i sängen och hör på hur Natalie övar sig. Jag är smått hungrig och har knaprat i mig pringels boxen som är en standard produkt på alla hotell rum. Natalie som ska hålla föredraget i morgon , övar massa och jag lyssnar på henne samtidigt som jag sitter och skriver med er.

Mässan har varit så inspekterandes och intressant hit tills. Jag ska berätta mer om vad det hela verkligen går ut på senare. Hit tills har vi fått så otroligt mycket inspiration men också en fantastisk respons utan vår kommande publik. . .I dag har vi lyssnat på föredrag och bara lärt oss utav dem stora. I tillägg har vi även ett stand där vi frontat Kouture och oss.

20131017-010056.jpg

20131017-010207.jpg

20131017-010254.jpg

Min blogg bekännelse

Just nu sitter jag i min mans Björn Borg pyjamas , i soffan med en påse chips och en stor Pepsi flaska. Tvn går i bakgrunden med något som totalt ointresserar mig. Tanken var att jag skulle packa. I morgon reser jag och Natalie på kjøpesenterkonferansen i Trondheim. Kouture har fått äran till och hålla ett föredrag inför 400 succés fulla personer som lyckats innanför handels branschen. Natalie ska stå på scen och har jobbat sten hårt i flera veckor för och få det till. . . .

. . . ja , jag borde vara stressad och borde egentligen packa. Men något annat får mig och sitta här istället. Jag vill skriva här. . . För och vara helt ärlig har jag funderat på och sluta blogga många gånger. Den ena grunden är att jag inte har tid till och uppdatera. Den andra är att jag inte alltid vet vad jag ska skriva om. När jag tänker tillbaka på varför jag började blogga så var den enda grunden att jag älskar och uttrycka mig i skrift. Det är den enda grunden till att jag inte gett upp på bloggen. Samtidigt som jag inte är en person som ger upp. Jag älskar utmaningar och vill verkligen vinna allt jag gör i livet.

Mina vardags prioriteringar är Alvira & Kouture . . . Kouture & Alvira. Min vardag kan kännas enformig och jag vet inte alltid vad jag ska skriva om. Jag kanske känner att jag ” klagar ” om jag beskriver min arbetes vardag. Eller att det blir för tråkigt och läsa om min ” mamma ” roll. Jag vet inte . . . Allt jag vet är att jag inte vill ha en ytlig blogg. En kliché blogg. För jag är inte en person som älskar och stå i centrum. Jag söker inte efter uppmärksamhet. Samtidigt som det ytliga inte intresserar mig. Jag känner att jag visar något , men menar något annat. En blogg ska vara personlig. Där har jag tappat tråden lite känner jag.

I dag är jag 26 år gammal. Jag är en fru , mamma och karriärs kvinna. Jag är i en helt annan fas i mitt liv en många andra tjejer på min ålder gärna är. Jag har fått till otroligt mycket helt på egen hand. Istället för och fokusera på det ” yttre ” , önskar jag hellre och ha fokus på den jag är. Hur jag kommit dit. Hur jag får till allt i min vardag. Kombinationen utav alla bollar jag har i luften dagligen.  Förstå mig rätt här. Med det yttre menar jag en fasad där man bara är, bara finns. Utan någon personlighet. Det är så svårt och förklara. Jag känner att jag är så mycket mer , har så mycket mer och ge. Med frågan är om det är intressant ?

Jag önskar verkligen inte och ge upp. Jag vill bara ha större fokus på den jag är och på det jag gör. Men målet är och inspirera och motivera. . .  Inspirera i min stil som karriärs kvinna och motivera som en fru och mamma.

Nu när det är sagt , är hjärtat också lättat. Där med borde jag börja och packa och bara lägga mig.

Ha en fin kväll vidare // S