mamma blogg

V.16

Hej på er 😀

I dag går jag in i vecka i 16. Jag är inne i 4e månaden. Tiden har gått så sjukt fort och för första gången på länge älskar jag att tiden bara rinner iväg. Jag tror att den här graviditeten vill gå fortfare mentalt då jag är mer förberred på tiden. Eller ja allt som väntas. Samtidigt känner jag mig mycket tryggare på mycket. När jag var gravid med Alvira var allt nytt. Jag blev rädd för lilla minsta. Och jag hörde på vad alla sa runt mig och då alla sa olika saker blev jag ganska så nervös. Den här gången kan jag höra på mig själv och jag har lärt mig massa utav tiden jag var gravid med Alvira. Jag har förstått att alla graviditeter är inviduella. Och det märker jag den här gången. Jag har en helt annan graviditet den här gången en det jag hade med Alvira. Det är en ny upplevelse och jag är glad för det. Jag är tröttare och jag mår mycket mer illa en sist. 
  

När jag var gravid med Alvira mådde jag dåligt. Jag kastade upp fram till 6 månaden. Men bara om morgonen. Jag mådde inte dåligt under dagen. Nu mår jag illa och tappat extrem mat lust. Jag har bara lust och äta bröd !! Ris, potatis, ja helt enkelt torr mat. Som är enkel och smakar nada haha. Med Alvira klarade jag bara inte rött kött. Äter jag kryddor nu åker allt upp och jag blir så dålig. Därför äter jag i princip bara bröd mat. Jag klarar inte ens Indisk mat som jag älskar !! Super tråkigt ja jag vet. Men vad ska jag göra? Det är bättre en ingenting. Med Alvira hade jag inte gått upp något speciellt vid den här tiden. Och det har jag inte gjort nu heller. Jag har gått upp ca 1 kg. Brösten har vuxit och dem är så tunga. Man säger att magen ska komma fram mycket tidigare när man är gravid andra gången. Jag ser inte så stor skillnad nu och med Alvira. Gör ni? 

  
V.16 med Alvira 

  

V.16 med nya mini ❤️

Jag har tagit massa bilder utav magen när jag var gravid med Alvira. Och nu ska det bli så roligt och följa och jämföra magen med graviditerna ❤️

V.14 

  
Då har jag varit gravid i 13 veckor & i dag går jag in i vecka 14. Jag har en beräknad födsel den 9 juli. Dagen innan Cesars födelsedag som är den 10 juli. Och Alvira fyller år 23 juli !!! För mig vill juli bli en dyr månad fylld med massa kalas haha. 

Med Alvira skrev jag en massa om graviditeten här på bloggen. Och den här gången kommer jag & uppdatera ännu mer. Den här graviditeten är annorlunda på många sätt. Både psykiskt & fysiskt. Och jag ser så fram emot och få dela min andra graviditet med er 🙂 

// S 

karriär-fru-mamma

Nästa vecka blir jag hela 27 år !! Det är ett tal som skrämmer mig, samtidigt som det ger mig styrka. Jag vet att jag kanske är dum som känner att jag blir ” gammal ” men ja så är det bara. När jag tänker på det positiva ( något jag konstant har fokus på och göra i allt ) så tänker jag på ALLT jag fått till på mina 27 år. Man kan aldrig förutse framtiden. Men jag har lärt mig att man kan bygga och forma den själv. Utifrån sin egen vilja och driv kraft. Jag blir stolt när jag tänker på att jag på 27 år är en karriärs kvinna, har mitt eget företag, fru till en underbar man och mamma till en fantastisk docka på 1,5 år. Jag klappar mig själv på axeln med en stor stolthet och ett stort leende.

Inget kommer gratis i livet. Jag trodde aldrig att jag skulle vara i den position som jag är i per dags datum. Jag visste att jag skulle gifta mig en dag, få barn och bli min egen chef. Jo tankarna var ju alltid där. Drömmarna var ju alltid där. Men och faktiskt få det realiserat är ju en helt annan sak. Det handlar om och realisera en dröm. Något som är krävande och slitsamt till tider. Men det är driv kraften och den envisa styrkan i mig som fått mig dit jag är i dag. Som sagt inget kommer gratis. Jag har offrat mycket. Allt är inte en dans på röda rosor. Det kan se så fancy och flashigt ut till tider. Men det är inte realiteten. Min realitet är kampen med mina känslor. Min vilja. Min dröm och mitt samvete. Kouture betyder allt för mig. Det gör även min familj. Min största svaghet och min största ” fiende ” är tiden som inte sträcker sig tillräckligt till allt. Det är även min motivation. Jag vill skapa tid till det jag inte har i dag. Och det enda lösningen är och jobba hårt och pensionera sig vid 35 hahaha !!! Nej men ni förstår vad jag menar va? Men det var ju då den jäkla tiden som inte sträcker sig tillräckligt genom dagen.

Jag ser på mig själv som en stark och självständig kvinna. Jag vill vara oberoende utav andra. Men det är också en lögn. För jag är beroende utav min dotter och min man. Jag sliter dagligen med ett dåligt samvete över att jag inte får den tiden jag önskar med dem per dags datum. Tanken över och ge upp har aldrig slagit tankarna. Och det kommer det inte och göra heller. Varje morgon pussar jag Alvira en massa innan jag lämnar henne på dagis. Jag upprepar orden ” mamma älskar dig virisen min” kanske 5-6 gånger om morgonen innan jag går mot bussen. Dagis fröknarna måste ju tänka att jag är helt galen som alltid håller på så haha. Hon är i mina tankar hela tiden. Genom dagen. Ofta tänker jag på vad hon gör. kl 12 tänker jag alltid på om hon sover eller om hon försöker sova. Då det är hennes tid för power napen haha. Jag tänker på om hon saknar mig. Hon älskar och somna med min hand över hennes kind. Saknar hon den nu? Har hon ätit ordentligt? Har hon lekt ute eller hoppat om kring inne med dem andra barnen. Hur har hon det på dagis? Vem av barnen umgås hon mest med? Vilken dagisfröken gillar hon bäst? Har hon slagit sig? Gråter hon? . . . och så fortsätter tankarna hela dagen utan att dem syns. Dem är slitsamma men samtidigt personliga. Det är vår grej, min och Alviras grej. Jag vet inte. Men dem flesta mammorna tänker väll så genom dagarna? Jag gör det. Och jag saknar henne konstant. När jag är färdig i butiken och ska hem, löper jag seriöst. Jag vill hem till henne så fort som möjligt och bara se hennes leende. Det lilla skrattet. Höra hennes röst och pussa på henne. Ofta när jag kommer hem så sover hon. Jag kan gå in i hennes rum och väcka henne. Jag vill bara leka med henne. . . .

. . . och ja min man då? Han jobbar ju så otroligt mycket själv att han förstår mig. Vi har förståelse för varandras hektiska vardag. Det är så skönt ( förstå mig rätt ) att han också jobbar så mycket som han gör. Han är ju bortrest 10-12 dagar i månaden där verken jag eller Alvira ser han. Vi har haft så sedan jag flyttat till Norge så det går liksom fint. Eller ja fint och fint. Jag längtar ju till den dagen han sover hemma varje natt och slipper packa resväskan för och dra i från oss. Den dagen kommer jag vet det. Vi har samma mål och ambitioner i livet vilket gör det enklare och förstå varandras jobb situationer. Men ändå känner jag att jag inte har tid för honom som jag önskar.

Så kommer vänner, annan familj, kollegor och inte minst mitt hem som jag aldrig får tid till och städa haha. I dag måste jag bort prioritera tjej middag och tjej kvällar. Födelsedagar. Olika samlingar. Arrangemang och sådant. Och min telefon. Herregud jag är så dålig på och läsa sms, svara på sms, se min FB och ja allt det där. För jag har inte tid. Jag håller på utveckla ett koncept som kräver så mycket av mig att jag kan inte beskriva det i ord. Jag är fullständigt utkörd om kvällarna. I min vardag har jag inte tid till allt. Även om jag skulle vilja det. Jag önskar det verkligen. Men hur ska jag få tid till allt? Det är min största fråga. Och där kommer det in och det heter DÅLIGT SAMVETE !!!

Ja nu blir jag 27 år. 3 år kvar till 30. Jag har mål. Och dem är stora. Jag är gott i gång. Och vägen har varit och är tuff. Men det är inget jag inte kan klara. För när jag ser tillbaka på vägen hit så vet jag att jag kan mer. Jag blir så stolt över mig själv och över allt jag skapat och fått till. Inget vet vad framtiden visar. Allt jag vet är att man påverkar den. Varje dag betyder något. De ena handlingen kan avgöra så mycket mer en det man tror. Till slut handlar det om och trivas i sin egen vardag. Vi alla har vår egen syn på livet. Vi vill olika. Och det är inget negativt. Utan bara positivt. Så länge men skapar en trivsel i sin egen vardag och älskar det man gör så är de det som betyder mest i längden. Min trivsel och trygghet är i min familj. Jag vill ha en massa barn och stort hus med hund och allt det där ja haha. Därför behöver jag tid. Jag kan inte bara drömma om det. Utan jag måste skapa min egen dröm. Realisera den själv. Ingen annan kommer och göra det för mig. Utan min framtid avgör jag helt själv. Om jag kan det , så kan DU det . . . !!!!

 

Godnatt // S